Direktlänk till inlägg 10 november 2010
Äntligen hemma!
Åkte lite tidigare till jobbet i förrgår, med tanke på vädret, för att ha lite "vingelmån" - ifall - det var halt och jäkligt, så jag skulle kunna köra sakta och komma fram hel.
Nu gick det ju inte som jag tänkt.
Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att min dag skulle bli som den blev.
Allt gick bra till en början.
Sen gick det inte alls.
Bokstavligt talat.
Det stod stilla.
Allt stod stilla.
Jätte stilla
Fucking jävla jätte stilla!
Jag hamnade i bilkön kl 12.30 Jag börjar ju jobba 13:30 och därifrån jag satt, till jobbet är det ca 3.5mil Så jag trodde allt jag skulle hinna, men möjligtvis kunde jag bli lite sen. Så jag ringde jobbet och sa som det var - som jag trodde det skulle bli..
Nu blev det ju inte så..eller jo, jag blev sen till jobbet.. jävligt sen..
Tiden gick och till en början kom det info via radion om läget, men det upphörde vid 16.30 tiden. Det sista de nämnde var att det var milslånga köer..
Det var kallt, jag var hungrig (att äta kall korvstroganoff med fingrarna är ngt jag drar mig för in i det längsta..hade i alla fall ett par clementiner med mig) & törstig och jag fick huvudvärken from hell. Ena stunden var jag så arg så jag hade kunnat pucklat på den jävel som var orsaken till stoppet och i nästa stund var jag tjutfärdig. För att inte tala om hur pinkenödig jag var!!
Nu var det ju bilkö även åt motsatt färdriktning så det var ju inte bara att hoppa ut och pinka i närmsta snödriva..vill ju inte bil polisanmäld för förargelseväckande beteende... Ett tag funderade jag på hur jag skulle kunna lösa problemet. alt 1) hälla ut matlådan och pinka i den.. alt2) pinka i byxorna och sen sätta mig på plastpåsen. alt3) knipa tills det blev så fullt att jag sprack..
Efter ytterligare en halvtimme så händer det, bilarna i det andra körfältet börjar röra sig och det blir bilfritt.. jag knäpper upp byxorna redan i bilen, försöker att inte se desperat ut (svårt i det läget) och kastar mig mellan min bil och framförvarande långtradare och pinkar i snö/regn/isblåsten - och någonstans hör jag änglasång! Säg den lycka som varar för evigt..änglasången byts mot motorljud och det kommer bilar körande på den nyss tomma vägbanan... men det skiter jag i - har inte folk sett en blekfet rumpa förr så är det fn på tiden...
Väl tillbaka i bilen känns livet SÅ mycket bättre. Nästan så jag är vid gott mod..
Det gick över i takt med att klockan gick..
Plötsligt börjar lastbilen framför mig köra! Tjohoo!!! Äntligen!!! Så jag startar bilen, lägger i ettan och kör...200m sen är det stopp igen.
Vid ett tillfälle är det kö-fritt i motsatt körbana och jag bestämmer mig för att vända - lagom tills jag tagit beslutet så kommer det ett gäng bilar, och det blir åter kö åt det hållet.. Så det är bara att snällt stanna kvar. Efter ungefär en timme rör det sig lite igen - Underbart!! - Så, starta bilen, få i ettan, rulla iväg, lägger i tvåan och växlar till trean - nu finns det hopp om att allt har löst sig. Men nä.. Det tar stopp igen. Men vi har nog kommit två kilometer i alla fall, alltid något..
Tiden går, jag fryser, hvudvärken blir värre och jag är förbannad, tjutfärdig och uppgiven. Tur jag hade telefonen med mig så jag kunde terrorisera sambon med sms, jag kunde beklaga mig på FB och min goa kollega T ringer med jämna mellanrum och hör hur det går för mig.
Uppgivenheten tar över och jag inser att jag kommer få sitta där i en evighet. Pinkenödigheten kommer tillbaka och jag börjar planera för ytterligare en pinkevända i kön.. Det är bilfritt i motsatt riktning och jag ska precis ge mig ut då jag ser blåljus i bakspegeln.. så jag tänker låta de passera (i min värld är blåljus 98% ambulans 1% polis och den sista % är brandbilar) Så undertiden som blåljusen ska passera börjar jag förberda byxuppknäppningen.. Döm om min förvåning när blåljuset stannar bredvid mig... och det är en Polisbuss, jag öppnar bildörren och känner mig urdum som sitter med uppknäppta byxor (som om de ser det i mörkret..) Polisen säger åt mig att försöka vända och åka ut mot E6an igen och köra norrut och ta nästa avfart osv. Så åker de vidare framåt.
Sagt och gjort, jag försöker vända, sakta och en liten bit i taget. Vägen är inte speciellt bred och jag skulle aldrig komma på att vända på den vägen i barmark och dagsljus.. Men nu, efter 6.5h i bilkö känns det helt okej..
Jag köpte nya dubbdäck för ett tag sedan och jag är överlycklig över mina nya däck! Och jag älskar min bil! Efter lite trix och en monolog från min sida (no shit sherlock..) så har bilen och jag bytt färdriktning och är på väg mot motorvägen igen. Bara att få KÖRA bil igen är underbart, värmen kommer och vi rör oss framåt. Det är iof halt, så vi kör sakta, men vi kör!! (Polisen har sagt till alla personbilar att vända, och kvar i mörkret står alla lastbilar)
Väl ute på motorvägen känns det nästan overkligt, att jag suttit fast (förutom ca 2km körning) i 6.5h Motorvägen är 2-filig och trafiken flyter bra i båda filerna. 40min senare är jag på jobbet. Bokstavligt talat parkerar jag i första bästa lediga lucka, kastar mig ut och springer, så fort jag kan med benen i kors, in på jobbet och det är tur att den närmaste personaltoan är ledig....
Så jag stämplar in kl 20.. "lite" försenad.. Det är - tack och lov - väldigt lugnt på jobbet så jag kan äta och dricka varmt och tina upp i lugn och ro. Ringde sambon och mor & far och meddelade att allt gått bra, till slut.
Hade, sedan tidigare, bestämt att jag skulle sova hos T för att slippa köra hem i snövädret, så när vi stämplat ut åkte vi hem till T (10min från jobbet) och efter lite kvällsfika så fick jag ett ljuvligt duntäcke och kudde, bäddade i soffan och slocknade nog på 3min..
Sprang på toa ca 27gånger före lunch..Tog en "korridorskonsult" med en av mina favoritläkare och jo då..jag har nog fixat en urinvägsinfektion efter gårdagen... men den kan läka ut själv, så ingen antibiotika skrevs ut.
Kl 17:25. fick jag äntligen styra kosan söder ut. Hemfärden gick bra och jag stannade utanför ica 18.47 Köpte lite mjölk, bröd och pålägg och körde vidare hem. Hann bara få in mjölken i kylen innan jag ställde mig i duschen, en lång varm underbar dusch, flanellpyjamas och raggsockar på.
Sambon kom hem strax före 22 och jag anföll honom i hallen - som jag längtat!
Efter vår "kvällsrutin" (en kopp varm oboy till honom och en kopp varm mjölk till mig) gick vi och la oss och det var så gott att få lägga armen om honom och somna 
Vad som orsakade bilkön.. En lastbils chaffis som inte tänkte ringa bergare - för det kostade pengar - utan han tänkte vänta på saltbilen.. Han ska va glad att jag satt x-antal mil bakom honom (och att jag inte är ett 110kg muskelknippe som heter Glenn...)
Vi har hängt i hop i 1år och 8månader, sambos (enl folkbokföringen) i snart 8månader (men "på riktigt" i snart 10måndader). Så nu har vi bestämt oss att vi ska ta steg nr 2.. Vi slår till och skaffar oss en hemsida.. *S* Den är under konst...
Made a wrong turn, once or twice. Dug my way out, blood and fire. Bad decisions, that's alright. Welcome to my silly life. Mistreated, misplaced, misunderstood. Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down. Mistaken, always second ...
En tredagarsledighet, både F och jag - Nice! Igår var det handledning, och vi ser mållinjen!! En del omformuleringar, lite finjusteringar och planen är att vi ska lämna in den om en månad, för att kunna gå upp med den i slutet av maj ...
I dag fick jag, och min kollega ett riktigt roligt besked - och jag menar R I K T IG T gott besked. Tidigare i veckan hade Vi en riktigt dålig patient - och jag menar R I K T I G T, R I K T I G T dålig patient - så dålig man kan vara. ...
I går brast det för mig Nått så kopiöst Så till den milda grad att jag fick black out - Hur arg är man då? En kollega - som är tiltad i pallet! Det är inte ett påhitt från min sida, att hon är korkad, hon ÄR dum i huvudet. En gång kom en lä...