Tragiska händelser sätter sina spår.

Det har varit en olustig stämning på jobbet hela helgen.

Det är ofattbart att något sådant kan hända.

Men det hände.

Jag har sovit en hel natt, utan att hosta och utan nattliga pinkepauser- personbästa! Vaknade iof tidigt iom att F skulle upp och jobba men har kunnat ta det lite lugnt nu på morgonen. Har hunnit ringa ett par samtal och fixat lite ärenden via nätet. Smidigt!

Jag kommer nog få lite separtionsångest från min vaktmästare i norr. Han är så himla bra. Han var iof inte så sugen på att jobba extra på sin lediga fredag för att jag ville ha min lgh besiktigad - men vem fn vill in och jobba på sin lediga dag?! Men han "tittar till mig" på måndag, när jag ska dit och städa. Och han trodde inte det skulle bli några större plumpar i protokollet. Jag var ärlig och berättade om fläckarna på tapeten efter en hylla och sånna "sov fläckar" efter kuddarna. Men det finns tapeter kvar på vinden så det skulle nog bli bra. Jag åker ju på att betala det, men det får det vara värt.

Sen är det klart och F och jag kan börja "på riktigt". Vi har lite "släpfirningar" att göra, saker vi ska fira, fast vi inte riktigt haft ro att göra det, för det har hängt en "flytt-skugga" över det hela.

Helgen som kommer, så kommer ev mor och far hit - det ska bli kul. De var ju här och hjälpte till med flyttlasset för ett par helger sedan, men då hann vi ju knappt umgås, de kom tidigt på lördagmorgon och åkte på söndag fm. Men nu hoppas jag kunna få ha dom här en hel helg.

... ja dra på trisse så snygg jag är när jag är hos frisören...

I morse var det dags att göra ett stop på en av de lokala frisörerna.  När jag kommer dit ser jag en frisör som jag ville ha.. En tjej med lite 50-tals stuk på sin frisyr och make up. En tjej med cool attityd och utstrålning - Perfekt! Hon var snart klar med sin kund och min vinnarskalle (??) tänkte YES! Henne ska jag ha!! Coolt!!

Strax bredvid henne står en tjej, max 23år (inget ont om unga frisörer!) låååångt mörkt hår, delat i bena. Såg väldigt snäll och sansad ut, väääldigt nära gränsen till tråkig.. Hennes kund såg "tråkig ut" dvs ingen tuff frisyr, utan samma stil som frisören själv, långt mörkt hår i bena... Och iom att jag bestämt (?) att jag skulle bli klippt av den coola tjejen tänkte jag inte så mycket mer på det.

TJI FICK JAG!!

Den tuffa coola tjejen skulle klippa en herre som gled in strax efter hon sagt hej då till sin förra kund (som var fräck i håret..) och vem fick jag?! Joråminsann - den lilla "menlösa".. (sorry!)

Nåja, jag fick tänka om.. hon kunde ju vara bra, man ska ju inte dömma en hund efter håren, eller vad heter det? 

Den lilla frisören undrar vad jag tänkt med mitt hår och jag svarar (som jag gjort de sista åren, fast det vet ju inte hon iom att det är första gången jag är där) "Nått kort och spretigt, tack"... Frisören tittar på mig och säger med sin ljusa stämma "jag tänkte vi skulle spara lite här (hon drar fingrarna gm bakhuvudshåret) och inte klippa så mycket... (och jag i mitt stilla sinne tänkte: WTF! klipp!!) men hör mig själv säga -"Ja, det  kanske blir bra.. Fast jag vill ha det kort".

Jag förstår att frisörerna måste ha arbetsbelysning och jag förstår att vi som blir friserade behöver "skyddshölje" för att slippa allt hår högt och lågt.. MEN varför ser man (jag) fördjävlig ut där man sitter? I morse klev jag ur duschen kl 08:55. målade mig kl 09:20 och var hos frisören kl 09:45. Och med strålkastaren i nyllet och "skyddshöljet" på plats ser jag ut som ett ras - som varken sett dusch, schampo eller make up på ett par år...

Och den lilla frisören försökte kallprata. Jag är inte mycket för kallprat, och med en hals som kraxar som en kråka gör inte saken bättre. Nu hade hon placerat mig precis innanför dörren - men vad gör det när man är såå snygg?! - och vi var placerade närmast telefonen...och den ringde och ringde och ringde. Jag vet inte hur många gånger hon fick gå och svara. Och kalla mig larvig, men sånt stör mig - när jag betalar dyra pengar för att bli klippt så vill jag bli klippt - swish - klart - inte ingå i nån telefonsvararservice... Nåja. Hon svarade och fortsatte två klipp och sen svarade i telefon igen..

Hon frågade hur jag ville ha det vid öronen - "jo tack, jag vill ha det kort.. det får inte ligga på öronen, men håret behöver inte vara snaggat" Hon klippte och klippte och nog fan låg håret på öronen.. *suck* Jag upprepade att jag inte ville ha håret på öronen..och vips ändrade hon på det - tack!

När hon var klar kände jag instinktivt "WTF?" Hörde mig själv säga: "det blir bra" och tänkte: Jag får gå till min förra frisör, jag får boka tid i samband med jobbdagar och ta det före alt. efter jobbet.

Jag ser ut som en kärring!

Nog för att jag närmar mig det stora 4 0 MEN det är lite mer än 2år kvar och jag vill inte se ut som en kärring!! Men - jag hoppas att det kan bli skapligt när jag fått tvätta det och fixat till det själv. Frisörer har en förkärlek att föna mitt hår så att jag ser ut som en champinjon!

En kärring-champinjon..

Jag skulle jobbat dubbelpass igår, var det tänkt. Men när eftermiddagsgänget kommit och tagit rapport så tackade jag för mig och gick hem. Till lillchefens stora fasa. Det var redan kort om folk på kvällen - men jag orkade inte. Jag har haft hosta, heshet, rassel, rossel och mer och mer låtit som en lungsjuk flodhäst. Så efter att ha hostat mig blå, väst fram rapporten gick jag hem.

Köpte honung och citron på hemvägen och det har blivit min nya drog. Har inte hostat lika mycket i natt, även om det väser, häser och piper i bröstet - som vanligt när jag har bronkit. Det riktigt bränner i halsen.

Natten mellan onsdag-torsdag förra veckan var jag väldigt nära att be F ringa en taxi för att ta mig till sjukhuset, men när jag kan "glömma bort" (?) att andas, och bara fokusera på att andas.. alltså slå av "autopiloten" på andningen och själv bestämma in och ut-andning så brukar det lugna sig - så även den natten. Morgonen efter erkände F att han var väldigt nära att ringa ambulansen..

I dag ringde lillchefen och hörde hur jag mådde. Efter två bytta meningar och en hostattack (från min sida) sa hon "du låter ju inte frisk" - no shit Sherlock.. Så planen är att jag är hemma i morgon också, så är jag schemaledig på torsdag och så ska jag jobba helgen. Då måste det här ha gett med sig. Det m å s t e ha gett med sig. Punkt.

Vi har letat efter en tvmöbel. Vi har verkligen letat. Botaniserat på IKEA x flera, funderat, mätt, jämkat, "om du får den, får jag den".. och kommit fram till att "nä.. det är inte det vi vill ha. Vi har kollat på div möbelsidor på nätet och tillslut gav vi upp. Vi bestämde oss för att ha kvar F's gamla. Det håller - om vi inte flyttar på det.. - Så var vi på rusta en sväng förra veckan och slö tittade. F hittade duschcreme och klämde och kände på hundsaker (hundsjuk? jag? närå..*host*)

Så. Plötsligt. Bakom en hylla stod vår tv-bänk där. Helt perfekt. Helt nyinkommen, och av någon outgrundlig anledning var det 50% rabatt på den. Änglasång! I stället för att pussla och jämka med nått från IKEA som ingen av oss egentligen ville ha, har vi alltså, av en slump hittat vår tvbänk - och för en bråkdel av det som IKEA ville ha..

Nu fanns den ju inte på lagret utan det var en beställningsvara.. men va fasen, har vi nu väntat på att hitta den, kan vi ju vänta lite till, tills den kommer hem. Så, japp, vi beställde en. På stört.

Beställningsvara = hemkörning = perfekt!! Tills DHL fick ett ord med i spelet... Jo då, de kör hem den, och den kommer i morgon. Någon gång mellan 09:00-12:00. MEN.. nu till det lilla kruxet. Chaufören kör visserligen hem paketet, till ytterdörren..till trapphuset, 3tr ner.. paketet väger 56kg - hur envis jag än är, så mäktar jag inte med ett paket på 56kg tre trappor upp.. Så jag får väl helt sonika öppna paketet och bära upp en bit i taget - skam den som ger sig.

I dag har vi ettårs dag, F och jag. 

Vi funderade först om vi skulle åka till Göteborg, och traska runt på Kulturkalaset. Men så vann F's förslag om att åka till Skärhamn och njuta av utsikten. Sagt och gjort (med en liten omväg via Net on Net) tog vi oss ut till Skärhamn.

Och jag föll som en fura, som jag alltid gör när karga klippor, vatten,  doften av hav och friska vindar kombineras. Och vi åt en fantastisk middag på Haddocks. (http://www.haddocks.se/) Vi valde "dagens fångst", som idag var torsk. Den var ungsbakad, med färskpotatis, sauterade grönsaker, dillsmör, kapris och syrad rödlök. Det var så gott. Helt fantastiskt! Fisken fullkomligt smälte i munnen och den syrde löken var helt underbar, potatisen perfekt och ... ja det var helt enkelt änglasång rakt igenom.

  jag brukar inte fotografera mat - men det gick inte låta bli. Det är tur att det inte var i buffé form - Då hade de fått tillkalla vakt för att få mig där ifrån..

Den bästa sjukhusserien genom tiderna är Scrubs.

Punkt

Det har hänt några gånger, att jag, när jag pratar om F kallar honom för D (mitt ex)

Jag fullkomligt avskyr när det händer.

F och D är helt olika varandra (de delar ett intresse, that's it)

Jag spenderade fem år tillsammans med D - F och jag har varit tillsammans i 1 (nu på fredag   )  Men de känslor jag känner för D respektive F är så totalt olika. Jag kände aldrig för D - det jag känner för F. Och det jag känner för D i dagsläget vill jag inte ens nämna i skrift - det skulle få min dator att smälta och tyna bort. Så varför denna felsägning?

Det har hänt vid något tillfälle att jag kallat F för R (min bror) fast det kan jag mer förstå. Brollan står mig nära och i bland när F säger nått/gör nått så påminner han lite om min bror. Så den felsägningen kan jag greppa. Men den andra felsägningen vill jag inte veta av. Punkt.

Nu är det bara ett lass kvar (hoppas jag) från lägenheten i norr, till den i söder. Sen är det bara städandet kvar. Kära mor putsade fönster och skurade frysen när hon var uppe (älskade mammsen!) Så det där tråkiga är så gott som klart. Ett kort ögonblick funderade jag på att lyxa till det med att köpa en flyttstädning. Det skulle vara skönt att slippa av olika anledningar. Men jag tror allt jag mäktar med det. Som sagt, mammsen har ju gjort grovjobbet. 

I morse vaknade jag och kraxade som en kråka. Hes och skrovlig - whiskeyröst utan att ha inmundigat whiskey. Får väl se hur länge rösten håller. Ska jobba kvällen och det funkar ju inte att inte kunna prata på mitt jobb.. Kanske skulle köpa med mig ett lager av post it lappar som back up..

Jag säger inte, att hon inte vet vad för ras som anföll henne, jag säger inte, att det inte finns "anfallsbenägna" individer av rasen som nämns i tidningen. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7588283.ab)

MEN

Jag blir så jävla trött på att rasen alltid skrivs ut stora FETA bokstäver så fort det rör sig om rottis, amstaff, dobermann mfl- men det blir aldrig några rubriker när mormors 93årig tax biter någon.

Och har ett barn blivit bitet är det a l l t i d hundens fel.. att ungen har retat jycken, snott tuggbenet och petat den i ögat är helt ovidkommande - det ska jycken klara - annars är det en dödsfälla...

Ursäkta mig alla småbarnsföräldrar men jag förstår om barn blir bitna när de gör så. Och i slutänden, tycker jag, att i sånna lägen är det föräldrarnas fel. Som inte har uppsyn över sina barn.

När jag hade hund fick jag frågan "är hon van vid barn" alt "är hon snäll med barn?" Men när jag ställde motfrågan "är ditt barn van vid hundar? alt. "är ditt barn snäll mot hundar?"  tittade folk på mig som om jag vore dum i huvudet..

Nu hade jag ju inga problem med min boxer och barn - hon hade mer än gärna varit "rastvakt" på en skola, alt lektant- på nått dagis - hon hade älskat det.

Hundar (ja inte bara dom -utan ALLA, oavsett antal ben!) ska behandlas med respekt. Och om ditt barn inte är van vid hundar/djur - släpp inte fram dom "hej vilt" Alla djur med tänder kan bitas. Hur snälla de än är.