I går brast det för mig

Nått så kopiöst

Så till den milda grad att jag fick black out - Hur arg är man då?

En kollega - som är tiltad i pallet! Det är inte ett påhitt från min sida, att hon är korkad, hon ÄR dum i huvudet. En gång kom en läkare på jobbet och väste "kan du låsa upp i läkemedelsrummet?" Självklart svarade jag och när jag låst upp, så drog läkaren med mig in och utbrister "Hur länge ska X jobba här?!? HUR LÄNGE??, hon är inte klok!"

X och jag har haft dispyt tidigare och det går inte prata med henne. Trots att jag varit arg så jag hoppat så har jag försökt vara lugn och pedagogisk. Jag har gett henne en chans att förklara sig men hon tar den inte. Första gången jag försökte så vrålade hon i "Det är bara MITT fel - VARSÅGOD" och så gick hon.. Det är så hon hanterar konflikter - hon går.

Sista tiden har hon klantat sig mer än vanligt, varit otrevlig mot patienter och kollegor. Jag är ju så pass uppfostrad att jag inte kan konfrontera henne när jag inte själv varit inblandad, direkt eller indirekt. (om vi skulle haft patienter i hop och hon varit otrevlig hade jag givetvis konfronterat henne)

Men igår fick jag nog. Måttet blev rågat - big time!  I går ljög hon mig rätt upp i ansiktet och sen fick jag reda ut hennes soppa. Tack och lov tog patienten det bra, men det kunde lika gärna blivit så att jag fått ta skit för X klantighet.

När jag talade om för X att jag fått reda ut hennes skit, så försäger hon sig, att hon inte alls gjort som hon sa till mig att hon hade gjort - vilket får mig att konfrontera henne även med det. Då utbrister hon "Sluta tjafsa..."

Då kan jag inte hålla käften längre och utbrister "Men för helvete X - Ge din hjärna en chans nångång!!"

- Då går hon.

Lilla M som inte hört allt undrar vem som retat upp mig så. och här har jag minneslucka - men jag ska ha utryckte mig "Att det är det svarta helvetet vi har" (x har långt mörkt hår)... Plötsligt kommer J fram och håller mig om armen och säger "gulle dig, du säger vad vi andra tänker.."

J sa idag, att hon aldrig, på mina 4år jag jobbat där, sett mig så arg..

Jag väntar på att jag ska få någon form av avikelse på det - X är även känd för att skriva avikelserapporter på kollegor som hon hittar nåt fel på. Jag har hittills inte fått någon, för jag tror faktiskt X är rädd för mig. Jag är rätt dominant och säker i min yrkesroll, så jag tror faktiskt inte att hon törs.. Men jag väntar med spänning på om det kommer en nu - och jag har redan förberett ett svar *mohahaha* 

På sambons jobb finns det en kvinna som säljer Mary Kay. F har köpt lite grejer av henne, bland annat har jag fått en underbar parfym med tillhörande body lotion. 

Hon har undrat om jag inte är intresserad av att komma på visning.  Jag såg framför mig hur det var som ett tuperwareparty.. alla kommer egentligen för fikat men tvinngas sitta i ring och "kläma och känna" på div produkter och värdinnan längtade allra mest efter att få sin värdinnegåva.. (skulle jag ha förtufattade meningar om Tupperwereparty?!)

Så med den inställning till "sånt där" och det faktum att jag tvättar nunan med tvål och vatten alt. lite schampo när jag ändå står i duschen, och att min sminkarsenal innehåller 2 mascaror, 2 eyeliner och ett par ögonskuggor (ett par nyanser av samma färg..) that's it.. Så kände jag att det är inte riktigt min grej, att gå på sminkparty..

Men. (Det finns alltid ett "men" i en sån här grej)

Nu bar det sig inte bättre än att jag, i ett svagt ögonblick, lovade att infinna mig för en demonstration.  Dagen kom och jag hade "jag-vill-inte-vibbar" hela dagen och att det var min första feberfria dagar av 3 gjorde inte saken bättre.

Men - har man lovat så har man, så det var bara att ta sig dit. Sambon följde med som sällskap (Mary Kay säljer inte bara krämer för kvinnfolk utan även till det manliga släktet).

Nu blev det ju inte som jag tänkt mig - inte alls.  Vi 3 satt vid ett bord, en uppsjö av krämer och annat fanns framplockat och jag fick berätta om mina "tvätt-av-ansiktet-vanor" - stackarn.. men hon överlevde, även när jag berättade att jag brukar dra ett par rejäla tag med "skrubbvantarna" i ansiktet..

Efter div krämer och en hel del skratt så hade det gått 1.5h och jag var helt såld på produkterna! Gjorde en snabb kalkyl i skallen och insåg att det skulle bli dyrt att köpa det där "kittet". Att lägga så mkt pengar på kräm till fejset?!

Vi förhandlade lite..i kittet ingick en grej som jag inte ville ha - så jag undrade om det att byta ut den mot det underbara läppbalsamet (jag är storkonsument av div lypsyl) och jorå, det kunde vi allt göra. Så jag slog till. Jag köpte en hel påse full med div krämer.

Det är en startkräm, kräm nr 2 varierar beroende på om det är dag eller kväll (redan här är det ju överkurs för mig!) sen är det kräm 3 och ögonkräm och så var det nån mer kräm och så köpte jag en foundation.

Mycket kräm blev det - och det är så bra!! Jag är helt såld. Detta inköp skedde i måndag och jag märker redan hur min hud i ansiktet blivit bättre.  

Nått som inte blivit bättre är tumhelvetet. Men jag har fått tid hos arbetsterapeuten idag för att få en ortos så det finns hopp om tummskrället också.

Lite fredagspopp för att höja stämningen:

Jag är inte pigg..

Kom hem sent från jobbet och sovit dåligt och upp tidigt = hög kaffekonsumtion idag, också.

Jag är uppe, tvättad, påklädd och det är bara en tandborstningen kvar, sen ska jag åka norrut och plugga hemma hos U idag.

Men det går segt..

Hade gärna kurat i soffhörnet en stund, och sen gett mig ut i det underbara vädret! Sol och klarblå himmel - ljuvligt!

Kanske en favorit i repris kan pigga upp:

...har jag sagt upp mig.

Jag bestämde mig i gårkväll, att våga ta steget och tacka ja till det jobbet jag blivit erbjuden på ett annat sjukhus.

Hänger upp mig på saker som jag skulle låta vara

Det blev som det blev

Från och med i morgon är det framåt som gäller

I dag, senast kl 15 ska jag lämna besked.

Det finns för- och nackdelar med båda ställen.

På FB har mina arb.kamrater talat om att de kommer sakna mig... De har redan bestämt att jag tar det andra jobbet.

Men jag har fram till kl 15 på mig att bestämma mig.

Fredagens intervju gick.. bra..? Jag skulle vara där kl 9, och ringa när jag var på G så skulle en av cheferna möta mig.

08:55, med en hjärtfrekvens som nästan (?) syntes utanpå bröstkorgen ringde jag och sa att jag var utanför.  De två minuter jag fick vänta kändes som en halv evighet och där och då funderade jag på vad jag gett mig in på.. men en glad vinkning och ett fast handslag senare kändes det helt okej.

Vi hämtade varsin kopp kaffe.. dvs vi klev in i personalrummet - som innehöll personal.. Men jag hann tänka "va faan, det är ju bara att vara sig själv" - så jag slängde iväg ett "hej hej!" och fick ett par glada "hej hej" tillbaka.

När kaffet och mjölken var i koppen så gick vi vidare till ett annat rum, där sjönk vi ner i en hörnsoffa. Sist jag var på anställningsintervju satt en hel panel och stirrade på mig (kändes det som i alla fall). Lite skillnad att sjunka ner i en soffa och sörpla på en kopp kaffe.

Första frågan var den jag fasade för mest - och som jag var säker på att jag skulle få: Varför sökte jag tjänsten?  Ja, varför gjorde jag det?!  För att jag vill se nått nytt, för att jag är rastlös, för att jag är trött på det jag har, för att jag ville se om jag är attraktiv på markanden, för att.... tja.. jag vet inte.. eller jo, lite av varje - jag ville se om jag är attraktiv på arb.marknaden Jag är (till viss del) trött på det jag har - inte jobbet som sådant, men situationen vi har.  Men samtidigt trivs jag så bra. Vi är ett gott  gäng som sliter.

Jag vet vad jag har - men inte vad jag får..

Hur som helst.

Vi fortsatte att prata, och den timme han avsatt led mot sitt slut. Vi kom in på ämnet lön.. Han var rak och ärlig, han skulle höra sig för med personalkontoret vad jag "kunde vara värd" med tanke på min erfarenhet och med de kurser jag gått. 

Han frågade mig hur det kändes och jag svarade som det var. Att det kändes spännande, pirrigt och intessant. Sen slapp det ur mig "själv då?.. om jag nu får fråga det?" - Han svarade "fråga får du... och jag fyllde i: "men jag får inget svar"..  Han skrattade lite och sa att det kändes bra, att han tänkte på arbetsgruppen, att det är viktigt att de (det är 2 tjänster ute) som anställs "passar in" i gruppen. Och det verkade som att han tyckte att jag hade en chans att göra det. Jag fick en snabb rundtur på stället och så sa han en sak som jag hängde upp mig på/greppade tag i - han hade tidigare nämnt att det skulle byggas om - och när vi passerar genom ett rum så nämner han ombyggnaden igen och säger "...men det får du ju se sen..." 

Vi gjorde upp en plan, jag skulle maila över lite uppgiter till honom och han skulle höra av sig till mig på onsdag, sen sa vi tack och hej.

Utanför väntade älskade F    Jag är så lycklig för att jag har honom. Och hemma väntade älskade Mor & Far. Vi tog en vända på stan och det blev lunch på det lokala kina/thai-haket.  Efter det bar det ut på landet till en av min mammas äldsta vänner, eller ja, hon är inte så gammal, men de har känt varandra i evigheter. Hon och hennes man bor på landet med allt vad det innebär, höns, get, hästar, katter och hund. Och vilken hund sen, en omplaceringshund som de fått via polisen, en kastrerad, supertrevlig am.staff gosse på 2år. F hade långt framskridna planer på att dognappa honom..

Lördagen började med ett besök på jourcentralen för kära mor. Resultat: Antibiotikakur, ögondroppar och hostmedicin. Vi hann få i oss lite lunch innan vi gav oss av mot stora staden för att se Fatboy och Jerry Williams på Scandinavium

Middagen intogs på Hardrock Café - åt en underbar lax, till det var det mos - lite oklart om det var potatismos med vitlök eller om det var vitlöksmos med potatis.. - hur som helst så var det fantastiskt gott! När vi var mätta och belåtna gick vi till bussen, dock hade vi missat en, och det var 25min tills nästa skulle komma. Väntetiden fördrev vi på Avalon, i baren. En underbar Lemon caipirinoshka - enda nackdelen var att den tog slut för fort..

Bussen kom och vi kom hem mätta, trötta och lyckliga. 

Mor och Far åkte hem tidigt på söndagsförmiddagen och F & jag tog oss till biltema för att införskaffa lite sladd och annat smått och gått för att kunna få upp våra fönsterlampor i köksfönstret - bra blev det tillslut.

I dag har det varit riktig måndag på jobbet - jag tor alla varit där.. Så fick jag pratat med chefen, om att jag varit på intervju.. Får väl se hur det slutar.

Nu ska jag i alla fall kura i hop mig hos älskade F i soffhörnet en stund innan jag kryper till kojs.

Precis just nu är jag inte så nervös. Men jag har sovit dåligt i natt.

Dels så har mamma (Hon och pappa är på besök över helgen) hostan from hell och så har min lilla (?) hjärna stundvis gått på högvarv..  Så 30min före klockan skulle ringa gav jag upp. Sen att en viss Frk Perser kom upp i sängen och bokstavligen klev på mig gjorde det ju inte lättare att somna om..

Så nu har hon fått frukost och jag har hunnit med lite morgonrutiner (läs: tvingat i mig ett glas blåbärssoppa och mediciner). Tänkte fixa igång lite kaffe och se ta i tu med "styling" av mig. Även om jag nu inte tänkt mig en fullständig make over så vill jag ju ändå visa min bästa sida (vilken det nu är..)  Så jag tänker byta ut morgonrocken mot jeans och skjorta, och så lite fix med hår och smink, sen får det duga - det är ju så det är. Jag är jag - utifrån och in. Jag ska vara mig själv, mer kan jag inte göra.

Så jag är inte nervös, lite pirrig, och jag önskar att klockan skulle passerat 09:00, så jag kunde säga hur det kändes efteråt..

Jag vet, det kan bli tjatigt att höra samma låt om och om igen - men jag behöver lite tunggung..