I dag var det dags att gå till vårdcentralen ang min tumme.

Fick träffa en AT-läkare som var väldigt bra. Hon lyssnade på vad jag hade att säga, hon hade läst på den journalhandling från min förra Vårdcentral och hon klämde, kände och gjorde tester.

När hon var klar sa hon "det är som du redan sagt - du behöver en remiss till ortopeden" Hon tror det är en förträgning i tummens senskida. Ibland görs en avgutning av handen och man får en stödskena som förstahands alternativ, men med det jobb jag har kommer det ju inte funka - och att bara ha den på lediga stunder ger inte fullgod effekt, så hon trodde nog det kommer bli en operation.  Men vi får se vad ortopeden säger.

Åkte lite tidigare till jobbet i förrgår, med tanke på vädret, för att ha lite "vingelmån" - ifall - det var halt och jäkligt, så jag skulle kunna köra sakta och komma fram hel.

Nu gick det ju inte som jag tänkt.

Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att min dag skulle bli som den blev.

Allt gick bra till en början.

Sen gick det inte alls.

Bokstavligt talat.

Det stod stilla.

Allt stod stilla.

Jätte stilla

Fucking jävla jätte stilla!

Jag hamnade i bilkön kl 12.30 Jag börjar ju jobba 13:30 och därifrån jag satt,  till jobbet är det ca 3.5mil Så jag trodde allt jag skulle hinna, men möjligtvis kunde jag bli lite sen. Så jag ringde jobbet och sa som det var - som jag trodde det skulle bli..

Nu blev det ju inte så..eller jo, jag blev sen till jobbet.. jävligt sen..

Tiden gick och till en början kom det info via radion om läget, men det upphörde vid 16.30 tiden. Det sista de nämnde var att det var milslånga köer..

Det var kallt, jag var hungrig (att äta kall korvstroganoff med fingrarna är ngt jag drar mig för in i det längsta..hade i alla fall ett par clementiner med mig) & törstig och jag fick huvudvärken from hell. Ena stunden var jag så arg så jag hade kunnat pucklat på den jävel som var orsaken till stoppet och i nästa stund var jag tjutfärdig. För att inte tala om hur pinkenödig jag var!!

Nu var det ju bilkö även åt motsatt färdriktning så det var ju inte bara att hoppa ut och pinka i närmsta snödriva..vill ju inte bil polisanmäld för förargelseväckande beteende... Ett tag funderade jag på hur jag skulle kunna lösa problemet. alt 1) hälla ut matlådan och pinka i den.. alt2) pinka i byxorna och sen sätta mig på plastpåsen. alt3) knipa tills det blev så fullt att jag sprack..

Efter ytterligare en halvtimme så händer det, bilarna i det andra körfältet börjar röra sig och det blir bilfritt.. jag knäpper upp byxorna redan i bilen, försöker att inte se desperat ut (svårt i det läget) och kastar mig mellan min bil och framförvarande långtradare och pinkar i snö/regn/isblåsten - och någonstans hör jag änglasång! Säg den lycka som varar för evigt..änglasången byts mot motorljud och det kommer bilar körande på den nyss tomma vägbanan... men det skiter jag i - har inte folk sett en blekfet rumpa förr så är det fn på tiden...

Väl tillbaka i bilen känns livet SÅ mycket bättre. Nästan så jag är vid gott mod..

Det gick över i takt med att klockan gick..

Plötsligt börjar lastbilen framför mig köra! Tjohoo!!! Äntligen!!! Så jag startar bilen, lägger i ettan och kör...200m sen är det stopp igen.

Vid ett tillfälle är det kö-fritt i motsatt körbana och jag bestämmer mig för att vända - lagom tills jag tagit beslutet så kommer det ett gäng bilar, och det blir åter kö åt det hållet.. Så det är bara att snällt stanna kvar. Efter ungefär en timme rör det sig lite igen - Underbart!! - Så, starta bilen, få i ettan, rulla iväg, lägger i tvåan och växlar till trean - nu finns det hopp om att allt har löst sig. Men nä.. Det tar stopp igen. Men vi har nog kommit två kilometer i alla fall, alltid något..

Tiden går, jag fryser, hvudvärken blir värre och jag är förbannad, tjutfärdig och uppgiven. Tur jag hade telefonen med mig så jag kunde terrorisera sambon med sms, jag kunde beklaga mig på FB och min goa kollega T ringer med jämna mellanrum och hör hur det går för mig. 

Uppgivenheten tar över och jag inser att jag kommer få sitta där i en evighet. Pinkenödigheten kommer tillbaka och jag börjar planera för ytterligare en pinkevända i kön.. Det är bilfritt i motsatt riktning och jag ska precis ge mig ut då jag ser blåljus i bakspegeln.. så jag tänker låta de passera (i min värld är blåljus 98% ambulans 1% polis och den sista % är brandbilar)  Så undertiden som blåljusen ska passera börjar jag förberda byxuppknäppningen.. Döm om min förvåning när blåljuset stannar bredvid mig... och det är en Polisbuss, jag öppnar bildörren och känner mig urdum som sitter med uppknäppta byxor (som om de ser det i mörkret..) Polisen säger åt mig att försöka vända och åka ut mot E6an igen och köra norrut och ta nästa avfart osv.  Så åker de vidare framåt.

Sagt och gjort, jag försöker vända, sakta och en liten bit i taget. Vägen är inte speciellt bred och jag skulle aldrig komma på att vända på den vägen i barmark och dagsljus.. Men nu, efter 6.5h i bilkö känns det helt okej..

Jag köpte nya dubbdäck för ett tag sedan och jag är överlycklig över mina nya däck! Och jag älskar min bil! Efter lite trix och en monolog från min sida (no shit sherlock..) så har bilen och jag bytt färdriktning och är på väg mot motorvägen igen. Bara att få KÖRA bil igen är underbart, värmen kommer och vi rör oss framåt. Det är iof halt, så vi kör sakta, men vi kör!! (Polisen har sagt till alla personbilar att vända, och kvar i mörkret står alla lastbilar)

Väl ute på motorvägen känns det nästan overkligt, att jag suttit fast (förutom ca 2km körning) i 6.5h Motorvägen är 2-filig och trafiken flyter bra i båda filerna. 40min senare är jag på jobbet. Bokstavligt talat parkerar jag i första bästa lediga lucka, kastar mig ut och springer, så fort jag kan med benen i kors, in på jobbet och det är tur att den närmaste personaltoan är ledig....

Så jag stämplar in kl 20.. "lite" försenad.. Det är - tack och lov - väldigt lugnt på jobbet så jag kan äta och dricka varmt och tina upp i lugn och ro. Ringde sambon och mor & far och meddelade att allt gått bra, till slut.

Hade, sedan tidigare, bestämt att jag skulle sova hos T för att slippa köra hem i snövädret, så när vi stämplat ut åkte vi hem till T (10min från jobbet) och efter lite kvällsfika så fick jag ett ljuvligt duntäcke och kudde, bäddade i soffan och slocknade nog på 3min..

Sprang på toa ca 27gånger före lunch..Tog en "korridorskonsult" med en av mina favoritläkare och jo då..jag har nog fixat en urinvägsinfektion efter gårdagen... men den kan läka ut själv, så ingen antibiotika skrevs ut. 

Kl 17:25.  fick jag äntligen styra kosan söder ut. Hemfärden gick bra och jag stannade utanför ica 18.47 Köpte lite mjölk, bröd och pålägg och körde vidare hem. Hann bara få in mjölken i kylen innan jag ställde mig i duschen, en lång varm underbar dusch, flanellpyjamas och raggsockar på.

Sambon kom hem strax före 22 och jag anföll honom i hallen - som jag längtat!

Efter vår "kvällsrutin" (en kopp varm oboy till honom och en kopp varm mjölk till mig) gick vi och la oss och det var så gott att få lägga armen om honom och somna   

Vad som orsakade bilkön.. En lastbils chaffis som inte tänkte ringa bergare - för det kostade pengar - utan han tänkte vänta på saltbilen.. Han ska va glad att jag satt x-antal mil bakom honom (och att jag inte är ett 110kg muskelknippe som heter Glenn...)

Så, då var morgonbestyren avklarade.  Allt utom att bädda sängen.. Det ligger nån i den.. Och hon verkar inte vara intresserad av att kliva upp än. Hon är ju "lite" bortskämd och hon får göra som hon vill, till 98% När det kommer till klippning av klor och päls så får hon snällt foga sig.  Snällt och snällt.. ? Allt är relletivt.. hon är snäll på så vis att hon aldrig har klöst eller bitit mig - även om hon försökt - men det är inte lätt när man är trubbnos.. Det hon däremot kan är att protestera ljudligt.. folk tror nog jag misshandlar henne - vilket hon iof tycker att jag gör.. Men det går ju strax över, för ligger man still är det snart gjort.

Lilla katten. Den gamla damen.

Så sängen får väl vara obäddad - idag också...

Jag har packat ryggan och ska ge mig norrut. Tänkte ge mig av lite tidigare än vanligt med tanke på vädret. Och just därför, vädret alltså, så stannar jag i norr där över natten och åker hem i morgon efter jobbet.  Lika bra att vara på den säkra sidan. OM det blir stormväder så är det bättre att sova där och kunna ta det lugnt hem i morgon eftermiddag i stället.

Har även packat en rygga som ska va kvar i bilen, packade ner en varm tröja, en flecce(?)väst, en mössa och en reflexväst. Tänke införskaffa sånna där värmekuddar, som man aktiverar - så blir de varma och goa. Det är bra med en sån packning IFALL det skulle behövas. Jag spenderar ju 2h på vägen de dagar jag jobbar i norr. 

Med andledning av att sambon och jag har "månads-dag" i helgen och att vi ska spendera lördagskvällen söder ut och njuta så får detta bli dagens låt:

På lördag, rad 2.. Me like!

Hm.. börjar ångra att jag färgade håret.. 

Jag menar, när jag var blond - kunde jag ju skylla min hjärnas tillkortakommanden på hårfärgen.. Nu, som brunett - så får jag väl inse att min hjärna inte riktigt är lika skarp som jag gärna skulle vilja...  

Med andra ord - jag fattar inte ett smack av de listor jag fått.. Eller jo, lite fattar jag ju faktiskt - jag har ju sorterat upp journalerna i två högar och bockat av de som finns med på listorna. Det jag kört fast på/i är om alla journaler ska bokföras, eller bara de som faktiskt skapades mellan kl 15:00 och 24h framåt.. eller om vi ska ta med alla som faktist fanns på jobbet just då, även om de kom tidigare...

Så funderar jag på varför jag just nu har pms - som i form av Post-menstruella besvär. Ett sjukt chokladsug hela dagen och små upp-popande kvisslor i nyllet.. Känner mig som en fjortis.. Är ju fjortis-stört-förälskad i min sambo - kan det bero på det?! Och just nu saknar jag honom så jag tror att jag spricker!  I bland kan det vara skönt  att få ha soffan och tv:n i fred, att få gå och strosa och fixa lite i sin ensamhet, ibland - men inte i dag.  Jag vill ha honom här - hos mig, nära - NU! Men jag får väl snällt vänta. Han slutar 21.30 och idag tog han bilen så han är väl hemma runt 22.10 - Me like! Han kommer känna en doft av Lux duschtvål, sen kommer han bli så överpussad att han inte vet vad som drabbade honom

Har sovit AP-dåligt i natt. Det känns som jag vaknat så fort jag rört mig. Vaknade av F's klocka ringde och hade svårt att somnaom när han gick till bussen. Men lyckades dock och vaknade en stund senare av en Frk Katt som låg strax bredvid mig och hon hade satt igång "motorn" och kurrrrrrade högt och ljudligt. Det ljudet är betydligt mysigare att vakna av, än av väckarklockan. 

Är väldigt glad att jag inte jobbar till 02 i natt som schemat säger, utan bara till 22. Jag är skylldig P ett stort tack!! Tror jag ska göra ett "överlevnads kit" till henne. Den kunde innehålla en redbull, lite frukt och lite godis så hon överlever - hon är iof van att jobba natt så till 02 känns nog helt överkomligt för henne, men ett överlevnadspaket ska hon få :)

När jag satt hos frissan igår så spelades en av mina absoluta favorit låtar, det är en äkta gladlåt:

Kanske ska spela den om och om och om igen så jag piggnar till och kommer i bra stämning tills kvällspasset börjar.. Det, en stor kopp kaffe och en huvudvärkstablett så klarar jag det mesta *S*

Hårfärgandet i gårkväll gick finfint. Nu mer är jag brunett och tycker själv att det blev riktigt bra. F utbrast "vad bra det blev, och dina ögon ser mycket blåare ut"

I dag träffades jag och U på bibblan som finns på jobbet. Sökte artiklar efter konstens alla regler och U berättade också vad statistikern sagt om designen & jag fixade till ett exell-ark och tror det kommer funka.

Tog en vända till det lokala köpcentret och spenderade pengar. Sand till kattlådan, nya örhänge då mina (som jag köpte för 4år sedan) gav upp härom veckan. Fick erbjudande att gå med i guldfyndsklubben och fick därför 25% rabatt - så det var ju inte mkt att tveka på.

Så hade jag bokat klipptid hos min frisör - som jag vet kan! Det är så jäkla bökigt att hitta en ny frisör bara för att man flyttat (och jag går a l d r i g tillbaka dit jag klippte mig sist) Fast när jag kom till "min salong" var det inte "min" frisör, hon var minsann hemma och var mammaledig. Så det blev en ny frisör i alla fall.. Men det var en bra tjej. Hon lyssnade på när jag berättade om hur mitt hår är (bångstyrigt och egensinnigt) och att jag tycker att det är kul att föna och peta och dra och fixa en frisyr MEN att kl 04:55 på morgonen är hårfön inte prio ett - utan då vill jag kunna ta lite gelé/skum/what_ever och "rufsa till det" och det ska räcka för att få till det.

Hon tvättade mitt hår och jag fick en ljuvlig hårbotten massage!! Sen satte hon igång och jädrar vad hon klippte och klippte och klippte. En timme senare var håret betydligt kortare och rufsigare och mycket mycke bättre! Riktigt nöjd!

Tyvärr hade hon inte tid att färga kaluffsen så jag rådfrågade henne om både färg och produkt, jag slog till på en förpackning med brunt, åt det kastanjeröda hållet.

När SOS Västkust är slut - då ska håret färgas..Det är längesen jag gjorde sånt själv, jag har ju lovat min frisör (hon som är mammaledig) att jag aldrig någonsin mer ska/skulle färga håret på egen hand..Kan jag skylla på henne om det går snett?!   

Skallebangen sitter som en smäck!

Vet ju vad det beror på, och jag vet att den är övergående, det krävs (ytterligare) en vit tablett och lite ljudslös miljö och en skvätt koffein, så är den (nog) borta om en stund.

Skulle gått till Ica och handlat, men valde att ta bilen till Willys. Jag hade kunnat traska även till den affären men just nu är inte min vänsterhand "bär-vänlig" några längre streckor, så för att överhuvudtaget komma hem idag så fick det bli bilen. Det räckte med att bära de 200m från parkeringen och in.

Nu är det dags för en rejäl spark i ändan. Jag ska se över bakgrunden till uppsatsen och ändra om den. U-Min kollega ska träffa en statistiker idag ang vår design på vår datainsamling - ska bli intressant att höra vad han har att säga. Vad som är än mer intressant att se är vad skolan har att säga om att vi frågat en statistiker som inte är bunden till skolan.. Det kan nog bli väsen...

Det är ju inte sambons fel att jag inte tänker.. att jag inte fattar att han självklart får förskjuten arbetstid när det nu blev som det blev.. och att han därför inte kunnat stämpla ut förens nu. 

Och det är inget att hänga upp sig på.

Vad gör väl det?

Att maten är så gott som klar - fast han är en timme hemmifrån..

Att jag har PMS och är godissugen och är fet, ful och äcklig.

Att det har pisseregnat hela dagen och jag inte varit utanför dörren.

Och varför gjorde jag inte det, gick jag inte ut i regnet och lät det skölja över mig?

Och varför pendlar jag i humöret fortare än vad jag hinner blinka?

Fast det vet jag ju, och jag borde väl vara glad för det - det innebär ju att jag är påväg att återgå till det "normala".. Men det  påminner ju också om vad som varit och att det som skulle bli - inte blir.

Livet kunde varit värre, jag vet.

Det finns alltid någon som har det värre.

Men det är inte alltid det ger någon tröst.